Jag har en idé…

Jag tror jag har kommit på en ny sak jag ska göra med Grimm. Som jag kan roa mig med medan jag väntar på att komma med på någon spårtävling, nämligen rallylydnad. Jag såg rallylydnad (nybörjarklass) för första gången nu i helgen och insåg att det där borde jag klara utan att ens träna Och fick dessutom veta att det nu kommer att bli en officiell gren från 1 juli. Dock kan jag inte riktigt se hur man kan ha en tävlingsgren där man får prata med hunden hur mycket man vill, och dessutom visa hur mycket man vill med händerna. Men är det vad som krävs för att få “vanliga” människor att träna med sina hundar så är det ju jättebra.

Iallafall har jag kollat på alla skyltarna för samtliga klasser på sbk:s hemsida och insåg att det inte är speciellt mycket jag måste träna på, utan det är ju bara att anmäla och köra. Det svåraste blir nog i så fall för mig att komma ihåg alla skyltarna och hinna läsa dem och reagera i tid så att säga. Men det verkar ju som att man får gå “banvandring” så då känns det ju rätt lugnt.

Så jag ska nog testa på det där till hösten faktiskt

Idag har jag kört lite lydnad med båda djuren. Liam lite mer seriöst, Grimm lite utvalda saker. Det är bara två veckor tills jag ska tävla Liam igen så måste ju träna. Han gick bra, men blev trött rätt snabbt tycker jag och då får han lite halvtaskig attityd. Men annars tycker jag att momenten blir stabilare och stabilare och missar på tävling handlar nog mer om tävlingssituation och brist på belöning än om osäkerhet i momenten. Speciellt fjärrdirigeringen har blivit så mycket bättre. Nu rör han sig inte alls lika mycket längre i alla möjliga riktningar. Största förflyttningen får jag i ligg-stå oftast, men övriga skiften känns bra. Jag har ju en tävling nu om två veckor, men sen är nästa tävling inte förrän i slutet av augusti. Jag tycker inte om när det går så långt mellan tävlingstillfällena. Men samtidigt vill jag inte boka in några tävlingar under semestern för vill inte vara bunden till att vara hemma då.

Nä, nu ska jag slappa i soffan en stund innan det är läggdags.

SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION!

Idag erövrade Grimm sitt tredje championat! Nu kan han även titulera sig svensk utställningschampion.
Vi var på en mycket trevlig utställning på brukshundsklubben i Tollarp. Stora fina ringar, stora ytor, trevliga funktionärer och en i övrigt väldigt fin klubb. Dessutom väldigt bra väder under tiden vi var där.

Det känns kul att kunna hänga upp en till championatstavla på väggen…jag har ju sedan länge köpt fler ramar som är likadana som de jag redan har för att försäkra mig om att jag skall kunna få alla lika. Men jag har fått vänta länge nu på någonting att fylla dem med. Och än har jag fler ramar kvar

Nu hoppas jag bara att även Liam kan ta sig i kragen och utöka sina titlar med ett lydnadschampionat inom en inte alltför lång framtid. Vi jobbar på det iallafall. Nästa tävling går av stapeln om ca 2,5 veckor.

Nu är middagen klar, så nu skall jag sätta mig till bords och avnjuta lite grillat kött med coleslaw.

Tävlingsrapport

Då var tävlingen avklarad, men inte är jag direkt klokare för det. Poängmässigt gick tävlingen jättedåligt och jag var inte ens i närheten av att klara ett 1:a pris,verkligen inte. Men ändå gick det inte så dåligt att jag känner mig redo att ge upp. Efter den första besvikelsen lagt sig känns det ändå som att det finns en möjlighet att det kan gå. Men lite mer träning och lite fler tävlingar i bagaget skulle det faktiskt kunna gå.

Han satt bra på sitt i grupp och låg på platsen, dock med massa ljud på platsen, men det är ok. Huvudsaken för mig just nu är att han ligger. Sen hoppas jag att ljuden försvinner så småningom. Övriga moment var rätt igenom lite slarviga och lite ofokuserade och med en nolla på metallapporten då han inte hoppade tillbaka. Så det får jag träna mer på. Men han utförde momenten och vissa saker som drog ner poängen denna gången är inte saker som han normalt sett gör, så därför kommer jag heller inte att lägga någon större vikt vid det i nuläget. Så som att slarva vid konorna på dir. apporten och rutan, eller missa sittet på gå-rutan. Det känns som typiska missar på grund av ett visst ofokus och en viss tävlingsorutin. Liam har nog bara tävlat 2 gånger de senaste 1,5 åren tror jag, så tävlingfrekvensen har inte varit hög direkt.

Planen framåt ser ut som så att jag kommer att träna vidare och försöka utveckla momenten så att han blir lite stabilare, anmäla honom till 3 tävlingar till och sedan efter det göra en ny utvärdering hur/om jag skall gå vidare. Det är lite för lite att bara köra en tävling i taget, utan det är bättre att köra några stycken för att se vad som händer, om det blir bättre och bättre för varje tävling eller om det rent av blir sämre. Och Liam har ju en historia av att behöva köra några tävlingar i varje klass innan han slår till med ett 1:a pris, så kan tänka mig att det blir samma även i denna klassen.

Någonting slog mig dock häromdagen, att även Grimm hade en hel drös med riktigt dåliga tävlingar i eliten i början (eller egentligen periodvis under hela tiden), men med honom kämpade jag ändå vidare och fortsatte att tävla frekvent trots flertalet dåliga tävlingar. Så då borde jag också kunna ge Liam samma chans. Det gäller bara att jag håller fast vid mitt mål och att jag kämpar vidare. Men nu är jag iallafall lite motiverad. Tävlingar gör mig alltid motiverad, både om de går bra och om de går dåligt. Går de bra vill jag tävla igen för få fler 1:a priser och går det dåligt vill jag tävla igen för att göra det bättre. Så för att hålla mig motiverad är det bästa sättet att tävla lite oftare.

Nästa tävling blir i början av juli. Sen har jag anmält till en i slutet av augusti, så nu skall jag bara hitta en till på lämpligt datum inom en inte alltför avlägsen framtid. Vill dock inte planera in några tävlingar under semestern i sommar för vill nog kunna vara helt ledig då och kunna åka iväg och hitta på saker utan att vara bunden till några tävlingar.

 

Det börjar närma sig…

Nu är det bara 3 dagar kvar till tävling och när jag tänker efter endast ett träningstillfälle kvar. Det känns alltid lite jobbigt när det närmar sig tävling, för oavsett hur lång tid jag haft på mig att träna känns det ändå alltid som att jag skulle vilja ha mer tid. Men samtidigt tycker jag bäst om att träna under lite press. Jag tycker om att det ligger lite allvar i träningen, dvs att det inte är så lång tid kvar till tävling. Samtidigt blir man ju lite stressad när ett moment inte fungerar dagarna innan tävling. Som i detta fall momentet rutan. Liam har börjar placera sig på alla möjliga sätt i rutan förutom rätt. Oftast ställer han sig bakom den främre vänstra konen. Visserligen oftast i rutan, men ändå helt fel och risken för att någon del av hunden hamnar utanför rutan när han lägger sig är stor. Efter ett antal misslyckade försök idag att få honom placera sig i mitten av rutan fick jag ta hjälp av en utlagd leksak i rutan för att få honom rätt placerad. Och det är nog den metoden jag kommer att köra även under nästa träningstillfälle som blir på fredag.

Imorgon skall jag iväg efter jobbet, så då blir det tyvärr inte möjlighet till någon träning alls, men på fredag får det bli en sväng till brukshundsklubben. Ett moment som däremot gått bättre än väntat är metallapporten. Där är jag riktigt nöjd med utveklingen såhär långt.

Överlag tycker jag att Liam känns riktigt bra nu, han är relativt stabil på träningarna och har svarat bra på den minskade belöningsfrekvensen. Men det väcker också ett stort hopp hos mig om att faktiskt kunna få till det där championatet…på gott och ont. Till viss del måste jag ju känna det där hoppet för att verkligen vilja träna och för att känna att det finns en mening med träningen och tiden jag lägger ner. Samtidigt leder det till att jag också blir besviken sen om tävlingen inte alls går som önskat. För jag kan helt ärligt säga att jag tävlar för 1:a priser och jag blir besviken av en riktigt dålig tävling. Så är det. Sen tar jag inte ut min besvikelse på hundarna, men jag känner den helt klart och jag kan inte vara nöjd med en dålig tävling. Hade jag inte trott att det fanns en rimlig chans att få ett 1:a pris hade jag inte gått ut och tävlat alls, och när jag då vet att möjligheten finns har jag svårt att vara helt nöjd med någonting annat.

Jag har iallafall köpt en liten present till hundarna som de ska få när Liam tar ett 1:a pris i eliten. Jag kom på att jag brukade göra så när jag tävlade med Grimm innan. Inte för att hundarna fattar det, men jag tycker att det är lite kul.

Jag och Grimm är inte riktigt överrens i träningen just nu då jag tycker att han inte anstränger sig tillräckligt. Samt har han dålig koordination mellan sin fram och bakdel vilket är ett litet problem i vissa moment så som krypet, backandet i fria följet och stegen. Det är som två olika kroppar som bara råkar sitta ihop på mitten. Så där har jag verkligen en utmaning att jobba på. Just nu är jag dock inte alls upplagd för utmaningar utan hade helst bara sett att allting flöt på lite enkelt och smidigt. Det är i ärlighetens namn inte alls samma sak att träna nu när jag jobbar som när jag pluggade. Då hade jag all tid i världen till träning och kunde köra lydnad, spår och långpromenad samma dag. Nu är jag nöjd om jag hinner en av sakerna.

Nu ska jag betala min räkning till brukshundsklubben så att jag får tävla ett år till

Uppdateringar från tävlingen kommer….

Semester

Nu är jag och mamma iväg på en liten shoppingresa i den halländska och småländska bygden. Det är riktigt skönt med en liten paus från allt det vanliga. Vi åkte efter jobbet idag och kommer hem igen på lördag eftermiddag.

Jag och Liam hade lite meningsskiljaktigheter på vårt senaste träningspass då han var allmänt sur och envis. Inget passade så länge han inte fick godis. Leka ville han inte göra. Det var ett riktigt tråkigt pass för både mig och honom tror jag. Men jag tror även att vädret spelade en viss roll då båda hundarna var riktigt slöa. Men vi tar nya friska tag när jag är tillbaka hemma igen, för nu vill jag ha det där championatet.

Nu är det dags att sova.

På återseende!

Status

Hundträningen är i full gång och en tävling är inbokad i slutet av maj. Det är Liam som ska få komma ut och visa vad han går för på tävlingsbanan Jag har bestämt mig för att försöka satsa lite mer på Liam nu än jag har gjort tidigare. Jag har alltid prioriterat träning och tävling med Grimm, medan Liam varit “andrahunden” . Bara en sådan sak som att jag 99% av alla gånger tränat med Grimm först och Liam sist. Vilket betyder att om jag var trött, på dåligt humör eller om det började bli ont om tid så var det alltid Liams träning som blev drabbad. Så nu har jag faktiskt börjat träna med Liam först de allra flesta gångerna eftersom det är hans tävling som ligger närmast i planeringen. Men sen får vi se hur det går på denna tävlingen, man kan se det som ett litet test som till viss del är avgörande för hur jag kommer gå vidare. Fungerar tävlingen hyfsat, dvs. att han tar sig igenom tävlingen på ett ok sätt och jag känner att det finns någonting att bygga vidare på så kommer jag att köra på med Liam och prioritera hans tränande och tävlande i första hand med sikte på att få till det där lydnadschampionatet. Men fungerar det däremot inte alls på tävlingen så får jag ta mig en funderare på om jag orkar traggla på mer med hans träning och tävlande eller om jag rent av resignerar och låter det bli ett slut på hans lydnadskarriär. Och när jag säger att tävlingen skall gå hyfsat så menar jag egentligen inte att det måste gå bra poängmässigt eller att han inte får nolla några moment, utan syftar mer på attityden och fokuset hos honom. Sen att något eller några moment inte går som planerat är helt ok, men då vet jag att det finns någonting att bygga vidare på. För momenten vet jag att jag kan få till bättre om han bara har rätt inställning.

Jag har iallafall ändrat lite i mitt träningssätt nu den senaste tiden och hoppas att det skall ge ett positivt resultat och ett mer hållbart resultat när det kommer till tävling. Det går i det stora hela ut på att jag låter hundarna prestera lite mer nu för att få sina belöningar. Jag tycker att det är väldigt roligt att ge belöningar och hundarna tycker att det är roligt att få belöningar vilket gör att det är väldigt lätt att det blir lite fler belöningar än vad som egentligen är nödvändigt, och kanske även lite för många belöningar som egentligen inte riktigt belönat det utförande som jag egentligen vill ha. Jag har använt belöningar lite som en väldigt frekvent motivationshöjare för både mig själv och hundarna. Sanningen är ju att det är väldigt lätt att träna när man ger så mycket belöningar, men att sen kunna få hundarna att prestera lika bra på tävling där man inte får ge några belöningar alls är inte alls lika lätt. Och det är ju egentligen där det har fallerat för min del…och många andra med mig. Jag har ju gjort träningen så mycket enklare för både mig själv och hundarna än vad jag förväntat mig att de ska kunna prestera på tävling. Momentmässigt har jag kanske inte gjort det enklare, för visst har jag haft längre avstånd till rutan, medvetet kastat metallapporten snett över hindret, längre avstånd på fjärren m.m . Men allting runtomkring har jag gjort så mycket enklare och jag har inte riktigt vågat ta steget fullt ut att faktiskt väga kräva på träning vad jag sen förväntar mig på tävling.

Nu menar jag inte att jag slutat belöna helt och hållet, för det säger ju sig själv att det inte vore ett speciellt lyckat koncept. Men jag jobbar med att försöka hitta en bra balans mellan belöningarna och att samtidigt förbereda och träna hundarna inför vad de skall utföra. Sen vid detaljträning blir det ju såklart betydligt fler och tätare belöningar. Men som sagt vill jag hitta en bra balans och en träning som fungerar även på tävling.

Är det någon som har några bra tips på området så tar jag gärna emot dem?!

Ny Blogg

Blogtown verkar ha lagt ner sidan helt och hållet, så jag har beslutat mig för att skaffa en annan blogg istället. Valet föll på wordpress, och även om jag just nu tycker att det verkar väldigt krångligt så skall jag ge det en chans.

Mer uppdateringar om vad som händer på hundfronten kommer inom kort!